4 -Tjejen
Ända sen jag var liten har jag och min mamma haft som tradition att titta på skyltdockan som står placerad precis i närheten av solvalla. Oavsett vad måste man vrida på huvudet och kolla på henne, i tystnad sker det ofta. Men att titta måste man. Det är inte ofta vi pratar om henne, finns inte så mycket att säga. Det är en helt vanlig skyltdocka som byter kläder efter väder. Så vi kallar henne för "tjejen" de få gångerna vi nämner henne. Tjejen.
Jag har älskat henne sen dag ett. Det är dock inte ofta vi åker förbi där, jag och mamma. Istället åker jag och min pojkvän förbi, i stort sett varje dag. Han bor i sollentuna och jag i bromma. Om helgerna pendlar vi mellan de två förorterna betydligt oftare än vi bör, det är dock en annan saga. Jag har introducerat henne för honom. Berättat om tjejen. Han är dock dålig på att titta efter henne, han rent utsagt suger.
I vanliga fall brukar jag bli låtsas sur när han missar henne. Jag brukar säga "tjejen dååå?" med bebisröst för att han ska få dåligt samvete. Det får han nog inte eftersom att han inte blir bättre på att kolla. Iallafall, idag lämnade vi sollentuna med bistra miner, inte han, jag. Mina mungipor hängde nästan ner till marken och det enda som fanns mellan oss i bilen var tystnad.
Jag satt och tittade ut genom fönstret och han höll sin blick på vägen. Eftersom att tjejen kommer på passagerarsidan föll det sig naturligt att jag såg henne, jag skulle i och försig inte missad henne för att jag satt på andra sidan. Men iallafall, han vände sig om för första gången av kanske femtio och säger "tjejen juu" med bebisröst som gör att jag enbart vill falla ner i hans famn och krama sönder honom, det vet han. Jag kunde inte längre hålla samma fokus på att vara sur och ledsen. Trots att jag försökte och lyckades hyffsat utåt så dog jag inuti.
Jag har aldrig hatat tjejen så mycket som då!
Jag har älskat henne sen dag ett. Det är dock inte ofta vi åker förbi där, jag och mamma. Istället åker jag och min pojkvän förbi, i stort sett varje dag. Han bor i sollentuna och jag i bromma. Om helgerna pendlar vi mellan de två förorterna betydligt oftare än vi bör, det är dock en annan saga. Jag har introducerat henne för honom. Berättat om tjejen. Han är dock dålig på att titta efter henne, han rent utsagt suger.
I vanliga fall brukar jag bli låtsas sur när han missar henne. Jag brukar säga "tjejen dååå?" med bebisröst för att han ska få dåligt samvete. Det får han nog inte eftersom att han inte blir bättre på att kolla. Iallafall, idag lämnade vi sollentuna med bistra miner, inte han, jag. Mina mungipor hängde nästan ner till marken och det enda som fanns mellan oss i bilen var tystnad.
Jag satt och tittade ut genom fönstret och han höll sin blick på vägen. Eftersom att tjejen kommer på passagerarsidan föll det sig naturligt att jag såg henne, jag skulle i och försig inte missad henne för att jag satt på andra sidan. Men iallafall, han vände sig om för första gången av kanske femtio och säger "tjejen juu" med bebisröst som gör att jag enbart vill falla ner i hans famn och krama sönder honom, det vet han. Jag kunde inte längre hålla samma fokus på att vara sur och ledsen. Trots att jag försökte och lyckades hyffsat utåt så dog jag inuti.
Jag har aldrig hatat tjejen så mycket som då!
Kommentarer
Trackback
